Vår resa genom krisens USA slutar i Weedpatch, ett läger för lantarbetare som öppnade 1935, under förra depressionen. John Steinbeck beskrev Weedpatch i ”Vredens druvor”.

Borta i Kingman, Arizona, räffade jag en kille som heter Victor ­Shirwin och som äger en tidning. Victor är en pensionerad elektriker och tidningen fick han till skänks. Den förre ägaren drog sig tillbaka och frågade om Victor­ ville ta över.

Jag har aldrig varit i en stad med så många motell som Barstow men den första människan jag ser har ingenstans att bo. Det är en sjavig karl med skägg och fläckig grå t-tröja.

Han står på trottoaren vid Las Vegas boulevard och på ena sidan har han fyra Elviskopior och på den andra Musse Pigg. Han är den ende som är stillsam. Runt honom rör sig staden i ett hysteriskt tempo.

Jag tar till vänster vid hissarna och passerar spelautomater, roulettebord, pokerbord, tärningsbord, fler spelautomater, ett blingande och blinkande universum, människor glor rakt in i automaterna, tjoar vid tärningsborden och är tysta vid pokern.

Vi ska titta på Hooverdammen, en av USA:s sevärdheter, men måste först se en film. Turistgruppen föses in i en biosalong där en dånande röst till svartvita bilder berättar dammens historia:
– Den göt nytt liv i nationens anda!

Cliff Owens laddade en Colt .45, spände hanen och räckte pistolen till mig.
– Det här är en klassiker som armén använt från första världskriget fram till våra dagar, sa han.

När jag frågar Joe Arpaio hur han fick omdömet USA:s hårdaste sheriff svarar han:
– V ä r l d e n s hårdaste!

Alvin Yellowhorse kör en stor GMC Yukon, ett bensinslukande monster, en bil som egentligen är alldeles för dyr i drift. Ändå har han inga planer på att byta.
Kenth och Sheila Halona kör en Ford pickup. Bensinkostnaden tar över en fjärdedel av parets månadsinkomst. Ändå tänker de inte byta.

Amerikanerna har ett neurotiskt förhållande till mat. De måste alltid ha något i munnen. Den barbariska­ seden att vandra på stan med en kaffemugg i handen kommer härifrån. Den idiotiska uppfinningen ”kamelrygg”, det vill säga en vatten­säck på ryggen med tillhörande slang att stoppa i munnen, kommer också härifrån.

Om du klickar på spalten ”människor” ovan den här texten får du se något otroligt. Här är en hel radda människor som Urban och jag oftast har träffat på gatan eller i en affär. Vi har talat en kort stund och sedan bett dem berätta hur deras liv har påverkats av de senaste tre årens kris.

Om inte Lisa Blevins vore med skulle jag inte förstå att här gick människan in i en ny era.
Här är nollpunkten.
Här avfyrade amerikanska armén den första atombomben 16 juli 1945. Det gjorde USA till en supermakt samtidigt som människan för första gången stod inför möjligheten att utplåna sig själv.

Jag beräknade att vi skulle köra 300 mil från Sallisaw till Bakersfield i Kalifornien. Nu står mätaren på 227 mil och vi har åkt knappt halvvägs.