Kevin Mueller hade jobbat i 20 år för oljebolaget Valvoline när han fick sparken första februari. Två veckor senare fick hans fru Nancy, som var fastighetsmäklare, gå från sitt jobb.
När de hade kommit över chocken bestämde de sig för att starta eget. Aldrig mer skulle de vara beroende av någon annan för sin försörjning.
De bodde i Brighton utanför Detroit, Michigan, men kollade runt hela USA vad det fanns för företag till salu. Det var många.
I den lilla staden Tucumcari i New Mexico fanns ett motell vid namn Blue Swallow ute till försäljning.
Kevin och Nancy sålde sitt hus i Michigan, skänkte bort sina möbler, löste in sina pensionsförsäkringar och tog ut alla sina besparingar. De köpte Blue Swallow.

Tucumcari är märklig stad. Den ligger i halvöknen – torrt gräs, korta träd med rund krona, berg med platta toppar och tvära sidor – mitt emellan Amarillo och Albuquerque. Tucumcari hade sin storhetstid samtidigt som Route 66 hade sin. När motorvägen byggdes om och drogs ett par kilometer bort stannade klockan.
Något ljushuvud kom på att man får göra en dygd av nöden. Man började renovera de gamla motellen och mackarna och restaurangerna och återställa staden som den såg ut för 50–60 år sedan. Allt är inte klart, men mycket.

Att bo på Blue Swallow är som att kliva in i en gammal svartvit film. Varenda pryl i rummet är autentisk dåtid, utom TV-apparaten och den häpnadsväckande smaklösa muralmålningen i carporten. Den föreställer Peter Fonda, Jack Nicholson och Dennis Hopper i filmen Easy Rider.
Å andra sidan är det smaklösa en del av den amerikanska charmen.
Jag ljuger om jag säger att det är spöklikt att promenera i Tucumcari. Men det är underligt. Jag befinner mig i en kuliss som ändå inte är en kuliss. Tucumcari har en riktig småstad med alldeles vanliga invånare. Kevin och Nancy säger att de ska stanna här för alltid.